Jesus = Gud
2001-05-16
Fråga
Jag har blivit uppväxt med Jesus som guds son. Som en förmedlare från Gud. Att han däremot skulle helt och håller VARA Gud, har jag inte förstått att Kristendomen menat. är det så? Att om man är kristen så innefattar det att jesus är gud? är det sant att kristendomen tror på det? Vart i bibeln står det som ett faktum att Jesus är Gud?
Linda
Svar
Hej
I Nya Testamentet står inte så klart ordagrant att Jesus är Gud. Däremot finns det många ställen som har en innebörd som förutsätter att han är det och som inte kan förstås om han inte är det. Det var förmodligen så att Jesus själv inte sa det klart och direkt för att det skulle lätt ha kunnat missuppfattats. Han talade ju som människa. Då kunde det uppfattats som han skulle kunnat mena att Jesus människan var gudomlig. Detta skulle ha varit hädelse och straffet för hädelse var döden. Hädelsen var nämligen att göra en människa till Gud. Det betraktades ungefär som att göra en avgud. Vi ser på några ställen i Evangelierna att judarna tycker att Jesus hädar och för det vill de döda honom. De säger just att han hädat för att han gjort sig till Gud:
- Då omringade judarna honom och sade: ”Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.” Jesus svarade: ”Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och Fadern är ett.” Då tog judarna på nytt upp stenar för att stena honom. Jesus sade till dem: ”Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig?” Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa.” Jesus sade: ”Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas. Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. Om jag inte gör min faders gärningar, skall ni inte tro på mig. Men om jag gör de gärningarna, så tro åtminstone på dem, om ni nu inte kan tro på mig. Då skall ni fatta och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.” De försökte återigen gripa honom, men han kom undan. Sedan begav han sig på nytt till den plats på andra sidan Jordan där Johannes först hade döpt. Där stannade han och många kom till honom. De sade att Johannes visserligen inte hade gjort något tecken men att allt som han hade sagt om Jesus var sant. Och många kom där till tro på honom. (Joh 10: 24-42)
I verserna ovan är judarna mycket provocerade av olika uttalanden från Jesus som för dem innebär att han gör anspråk på gudomliga egenskaper. Det är för dessa uttalanden de vill stena honom:
Jag ger dem evigt liv
- Bara Gud kan ge evigt liv.
Mig, som Fadern har helgat och sänt till världen.
- Detta uttalande förutsätter att Jesus hade en existens i himlen hos Gud innan han blev sänd till världen. Bara en Gud kan ha vara på det viset.
Fadern är i mig och jag i Fadern.
- Här gör han anspråk på en enhet med Gud som är över det normalt mänskliga.
Gör min faders gärningar, skall ni inte tro på mig. Men om jag gör de gärningarna, så tro åtminstone på dem.
- Att göra Guds gärningar så att människorna skall tro genom dem. Det är inte det normalt mänskliga. Det förutsätter att han har en kapacitet att göra samma saker som Gud, vilket i sin tur måste innebära att han har samma egenskaper som Gud.
- När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.” Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: ”Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?” (Mk 2:5-7)
Här ovan är judarna helt klara när de säger att han hädar: bara Gud kan förlåta synder. Förlåta betyder ta bort synden. Det kan ingen människa göra.
- Men Jesus teg. Och översteprästen sade: ”Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son.” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.” Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. Vad säger ni?” De svarade: ”Han förtjänar döden.” Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar (Matt 26: 63-67)
"Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.”En människa kan inte vara i himlen. Himlen är samma sak som att ha del av transcendens, evighet, andlighet, all-seende, all-vetande. Att sitta på Guds (makten = Gud; ett namn på Gud) högra sitta är att vara jämlik med Gud. Höger indikerar jämlikhet, att man delar Guds egenskaper.
- Men han sade till dem: ”Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag.” Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbatsbudet utan också påstod att Gud var hans far och därmed jämställde sig med Gud. (Joh 5: 17-18)
"Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag.”Jesus säger detta alldeles efter att han botat en lam. Han menar att Gud är hans Far och menar med det att han kan göra samma saker som Gud. Verbet verka används i Bibeln för Guds handlande. Att bota en lam kan nämligen bara Gud göra.
Här är några exempel från Nya Testamentet där verbetverkaanvänds för Guds gärningar:
- Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han somverkari allt och överallt. (1 Kor 12: 6)
- och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Han somverkari oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka (Ef 3: 18-20)
- En är Gud och allas fader, han som står över allting,verkargenom allt och finns i allt. (Ef 4: 6)
- Ty det är Gud somverkari er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. (Fil 2: 13)
- Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, hur väldig hans styrka är för oss som tror - samma oerhörda kraft som han med sin makt lätverkai Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, (Ef 1: 17-20)
- Gud ville låta dem veta vilken härlig skatt hedningarna har i denna hemlighet: Kristus finns hos er, hoppet om härligheten. Honom förkunnar vi genom att vägleda alla människor och undervisa dem alla med all vishet för att kunna föra fram alla som fullvuxna i Kristus. Det är för detta jag strävar och kämpar med den kraft som han så mäktigt låterverkai mig. (Kol 1: 27-29)
- Sedan talade Jesus till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Fariseerna sade då: ”Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är inte giltigt.” Jesus svarade: ”även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd giltigt. Jag vet varifrån jag kommer och vart jag går. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. Ni dömer på människovis, jag dömer ingen. Om jag ändå dömer, är min dom riktig, eftersom jag inte är ensam; han som har sänt mig är med mig. Och i er egen lag står det att vad två vittnar är giltigt. Jag vittnar om mig själv, och om mig vittnar också Fadern som har sänt mig.” Då frågade de: ”Var finns din far?” Jesus svarade: ”Ni känner varken mig eller min fader. Kände ni mig, skulle ni också känna min fader.” Det var vid skattkammaren han sade detta, medan han undervisade i templet. Men ingen grep honom, hans stund hade ännu inte kommit. Sedan sade han till dem: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni skall dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.” Judarna sade då: ”Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger att vi inte kan komma dit han går?” Han sade till dem: ”Ni hör hemma här nere, jag är ovanifrån. Ni tillhör denna världen, jag tillhör inte denna världen. Därför sade jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror attjag är den jag är, skall ni dö i era synder.” De frågade: ”Vem är du då?” Jesus svarade: ”Varför talar jag alls till er? Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Men han som har sänt mig talar sanning, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen.” De förstod inte att han talade till dem om Fadern. Och Jesus sade: ”När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå attjag är den jag äroch att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom.” När han sade detta, kom många till tro på honom. (Joh 8:12-30)
I det här stycket använder Jesus orden"jag är den jag är". Det är den svenska översättningen från NT 81 av grekiskansego eimi(ego eimi) vilket ordagrant betyder "jag är". "Ego eimi" är i sin tur den grekiska översättningen av hebreiskans "jag är" i 2 Mos 3:14 där Gud uppenbarar sitt namn och sitt väsens natur för Mose i den brinnande busken (2 Mos 3: 1-15). Den grekiska översättningen av Gamla Testamentet som judarna i gjorde på 200-talet före Kristus och som kallas för Septuaginta använder just "ego eimi" som översättning av orden på hebreiska. På hebreiska står det IHWH alltså "Jahwe" (Den hebreiska texten i den tidens GT har inte vokaler). Det är det namn som judarna sedan dess har gett Gud och som är så heligt att det inte kunde uttalas mer än av översteprästen en gång om året då han gick in i Templets allra heligaste rum för att förrätta det årliga offret för folkets synder. Det är från Septuaginta som författarna i NT tar sina citat. Septuaginta användes mycket av judarna på Jesu tid eftersom judarna var spridda över det romerska riket och för att grekiska var det språk som talades överallt (Inte latin. Latinet kom senare). När därför judarna hör Jesus säga "ego eimi" om sig själv, uppfattar de omedelbart att han använder samma namn på sig själv som Gud har. När Jesus säger "jag är" menar han alltså att han "är" precis som Gud "är", alltså att han har Guds väsen som just är att "vara". Gud är "Varat". Det som är på ett absolut sett. Gud är alltings ursprung. Allting som existerar har sitt varande från det absoluta varat som är Gud.
- Jesus vände sig till dem och sade: ”Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra.Vad Fadern gör, det gör också Sonen.Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och ännu större gärningar skall han visa honom, så att ni kommer att häpna.Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill. Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen, utan har övergått från döden till livet. Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, dåde döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv.Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen. Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. (Joh 5: 19-30)
Här ovan säger Jesus att han skall hålla dom. För judarna var det mycket klart att det bara finns en domare för människorna och det är Gud. Jesus har denna makt liksom Fadern har den. Därför säger han:"Vad Fadern gör, det gör också Sonen"och:"Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill".Och hur skulle de döda kunna få liv genom att"höra Guds Sons röst"om det inte vore för att Sonen är Gud?
Att kunna ge evigt liv det är bara i Guds makt. Jesu säger"liksom Fadern"så"också Sonen"(liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv). Detta"liksom"- "så" är samma sak som att säga "är lika med" eller ett är likamed ( = ) - tecken.
- Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall ocksåden som äter mig leva genom mig.Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skallleva i evighet.” Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kafarnaum. (Joh 6: 56-59)
Ingen människa kan ge sitt eget kött som bröd som gör att den som äter det kan få evigt liv. Något sådant kan bara någon som är Gud åstadkomma.
- Och vägen dit jag går, den känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos?Den som har sett mig har sett Fadern.Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det. (Joh 14: 4-14)
Om man tittar på Jesus och det är samma sak som, att se fadern måste det innebära att han och Fadern har samma väsen, eller delar existens, alltså att Jesus har den gudomliga naturen i sig.
- När Jesus kom hem, samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen. De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul och att det var med demonernas furste som han drev ut demonerna. Han kallade dem till sig och talade till dem i liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan? Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå. Om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. Om Satan gör uppror mot sig själv och splittras, kan han inte bestå - det är slutet för honom. Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder honom; sedan kan han plundra hans hus. Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. Men den somhädar den heliga anden får aldrig någonsin förlåtelseutan är skyldig till evig synd.” De hade ju sagt att han hade en oren ande. (Mk 3:20-30)
Här menar Jesus att judarna hädar för att de säger att han har en oren ande. Han säger då att den ande han har är den Helige Ande och att denna hädelse omöjliggör frälsning. Det måste då innebära att hans ande är Guds Helige Ande.
- medan vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår storegudoch frälsare Kristus Jesus träda fram i sin härlighet. (Tit 2 :13)
Jag tycker det är olyckligt att översättarna av NT 81 inte skrivit"store gud"med stort G: "store Gud". Det står med stort G i de flesta översättningar på andra språk. För Titus som skriver är JesusGud. Titus uttrycker med den formulering den tro som de första kristna hade efter Jesu uppståndelse himmelsfärd och den Helige Andes ankomst vid Pingsten. Det var nämligen först efter dessa händelser som svårigheten med att en människa skulle kunna vara Gud var undanröjda för genom att uppstå till evigt liv i en existens där hans kropp var förvandlad till en himmelsk existensform. Efter dessa händelser kunde alla förstå att Gud var i Jesus människan. Det är nämligen Jesu Ande - den Helige Ande som ger tron. För i Anden tror vi på Fadern och Sonen som är en Gud i gemenskap. Vii säger Treenighet. Det innebär En Gud och tre personer. Men samma Gud inte tre gudar. Det är en enhet som är varierad. Kyrkan arbetade i flera hundra år sedan med att formulera denna tro.
Vid konciliet iKonstantinopel år 381fastställdes formuleringen:
"en Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid,Gud av Gud, ljus av ljus,sann Gud av sann Gud, född och icke skapad,av samma väsen som Fadern"
Här är hela texten:
Jag tror på en Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är. Och på en Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår frälsnings skull har nedstigit från himmelen. Och han har antagit kött genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa. Han har ock blivit korsfäst för oss under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven. På tredje dagen har han uppstått efter skrifterna och uppstigit till himmelen. Han sitter på Faderns högra sida och skall igenkomma i härlighet för att döma levande och döda, och på hans rike skall icke vara någon ände. Och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och förhärligas och som har talat genom profeterna. Och på en helig, katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett dop till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den kommande världens liv. Amen.
Det är den trosformulering som sedan alla de stora kristna kyrkorna och samfunden erkänner som sin tro.
Vid konciliet iKalcedon år 451definierade man Kristi natur som både gudomlig och mänsklig. Han har två naturer en gudomlig en mänsklig som inte sammanblandas. Vi säger därför att han är sann Gud och sann människa, helt och hållet Gud och helt och hållet människa på samma gång. Han har alltså en helt mänsklig kropp och en helt mänsklig själ medan hans person är den andra personen i Treenigheten: Sonen som är Gud lika mycket som Fadern är det. Därför kan han t.ex. säga att den som ser honom ser Fadern och att han gör Faderns gärningar. Då är det Guds väsen som agerar i honom.
Men han kan också lida och dö och då är det i sin mänskliga natur han, den gudomliga personen gör det. Man skulle kunna jämföra personbegreppet med jaget som vi idag menar med ett jag. Det är centrumet i en människa från vilket beslut, intentioner och handlingar kommer och har sitt ursprung. Detta gudomliga jag i Jesus agerar genom ett mänskligt psyke och kan därför känna ångest och gråta t.ex. Jesus är därför helt mänsklig. Men han är utan synd eftersom han är Gud.
Team fråga prästen!
