2000-05-20
Jag är ingen van bibelläsare så jag undrar om du kunde hjälpa mig med lite frågor?
1 I Johannes 1 talar evangelisterna om Ordet, vad menar de med det? Vad lär bibelstället om Jesus?
2 I Johannes 15:1-10, v 11-17 Vad säger dessa båda bibelställen om förhållandet mellan Gud och människorna och förhållandet mellan människorna?
En sista fråga.
3 Uppenbarelseboken, Johannes uppenbarelse är full av symboler. Kan man i denna text utläsa något om kristendomens föreställning om det som ska komma?
Det vore jättekul om jag kunde få svar på mina frågor, tack på förhand .Per
1 I Johannes 1 talar evangelisterna om Ordet, vad menar de med det?
Vad lär bibelstället om Jesus?
I Johannes 1 talas det om Sonen, den andra personen i Treenigheten som existerade från all evighet i gemenskapen med Fadern. Sonen kallas Ordet för att han är Guds uppenbarelse till människorna. När Sonen som är Ande blir människa säger Johannes att det är Ordet som blev kött. När Gud så talar genom Jesus är det Faderns eviga Ord som talar. Det var alltid genom sitt Ord Sonen som Gud talade i Gamla Testamentet. Det finns antytt i Gamla Testamentets apokryfer som nu finns i Bibel 2000, t.ex. i Salomos Visdom 9:1 "du som har skapat allt med ditt ord, och som genom din Vishet gjorde människan", eller i 9:9 "Hos dig finns Visheten som känner dina verk, som var med när du skapade världen", samt 7:22 "ty jag fick undervisning av Visheten, hon som med sin konst har format allt". Också Ordspråksboken talar om denna eviga Vishet: "Herren skapade mig som sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat. Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända från jordens urtidsdagar. Innan djupen var till, blev jag född, innan källor ännu fanns, fyllda med vatten. Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna fanns, blev jag född, när han ännu inte hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft. När han beredde himmelen, var jag närvarande, när han spände ett valv över djupet, när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröt fram med makt,. när han satte för havet dess gräns, så att vattnet inte skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar - då fostrades jag som ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt, jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn". Denna Vishet är personifierad i Gamla Testamentets senare böcker och Johannes utvecklar dessa tankar genom att kalla Visheten för Ordet, ord är ju uttryck för vishet, och Guds Ord som är perfekt måste då bli vist eller Visheten med stort V. Och med Sonens människoblivande i Jesus är Ordet denna personifierade Vishet som blir människa. Denna tanke följer ju logiskt från tron på att Sonen är personen i Jesus. Den apostoliska tron var nämligen från början att Jesus är Gud och människa, lika mycket Gud som Fadern och lika mycket människa som vi utom i synden.
2 I Johannes 15:1-10, v 11-17 Vad säger dessa båda bibelställen om förhållandet mellan Gud och människorna och förhållandet mellan människorna?
Angående "vad Johannes 15:1-10, v 11-17 säger om förhållandet mellan Gud och människorna och förhållandet mellan människorna":
I Gamla Testamentet representerar vingården Israels folk t.ex. Jes. 6:1-7. Israel är Gudsfolket i det gamla förbundet. Genom Jesu liknelser om vingården och vinstocken med grenarna kommer det nu att handla om det nya Gudsfolket; Kyrkan. "De som är förenade med Kristus, och på ett viss sätt inkorporerade och inympade, jämför han med grenarna i en vinstock. De har fått del av hans egen natur genom den Heliga Andens delaktighet. Det är just Kristi Heliga Ande som förenar oss med honom. Vi har närmat oss Kristus i tron genom vår egen fria viljas beslut, men vi har del i hans egen natur genom att vi har fått adoptionens nåd (nåden att bli adoptivbarn till Gud). Enligt den helige Paulus "blir den som förenar sig med Herren till en enda ande med honom" (1 Kor 6:17)".
I texten om vinstocken och grenarna förekommer verbet bli kvar (menein på grekiska) ovanligt mycket; tio gånger. Det är bara i kap 15 av Joh. som verbet används så mycket. Det kapitel som har det flest gånger efter kap. 15 är kap. 1 där det finns med 4 gånger. Av det kan vi anta att det är detta verb som ger tolkningsnyckeln till vår text. I den grammatiska form det har i v. 4 (aorist) betyder det att bekräfta eller förnya en attityd eller hållning man redan har. Det betyder att när Jesus uppmanar lärjungarna att bli kvar i honom för att bära frukt betyder det att föreningen med honom inte är något automatiskt, utan det kräver ett beslut från lärjungen och detta beslut motsvaras i sin tur av Jesu trofasthet; "så blir jag kvar i er".
Det kan vara en hjälp att titta på hur verbet används i Johannesevangeliet i övrigt för att förstå vad Jesus här menar med att förbli i honom. De ställen som använder verbet "menein" för att tala om hur lärjungen förblir eller stannar kvar i Jesus är de följande:
6:56 "Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom." 5:38 "och ni har inte behållit hans ord, eftersom ni inte tror på honom som han har sänt" (behålla ordet = låta ordet förbli). 8 :31 "Till de judar som trodde på honom sade Jesus: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar." 15: 7 "Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det." 15: 9 "Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek." 15:10 "Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek"
1 Joh. 3:24. Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att han förblir i oss vet vi av anden som han har gett oss.3:18. Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. 4:12. "Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra, är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss." är Gud i oss = förblir Gud i oss.
Av detta kan vi sluta oss till att Jesus enligt den omedelbara kontexten (kap. 15) menar att vi "blir kvar i honom" om vi blir kvar i hans ord (v.7), blir kvar i hans kärlek (v.9), håller hans bud (v.10). Från resten av evangeliet ser vi att det också betyder att äta hans kött och dricka hans blod (6:56), behålla hans ord (5:38), och förbli i hans ord (8:31). Av övrig Johannitisk litteratur finner vi att det innebär att hålla hans bud (1 Joh 3:24) och att älska varandra (1 Joh 4:12).
Sammanfattningsvis kan man säga att vi är ett med Kristus genom dopet och genom gemenskapen med honom är vi i Fadern. Detta är en gemenskap som för att vara levande kräver vårt ställningstagande. Det innebär konkret att vi älskar våra medmänniskor som Jesus gjorde ("Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra" Joh 13:34; "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner" 15:13) För att kunna älska på detta vis behöver vi bevara hans ord och äta hans kropp och dricka hans blod (nattvarden).
3 Uppenbarelseboken
Johannes uppenbarelse är full av symboler. Kan man i denna text utläsa något om kristendomens föreställning om det som ska komma? Den kristna traditionen har i alltid tolkat Uppenbarelsebokens texter som symboliska texter om det som skall komma enligt det som Jesus själv säger om de yttersta tiderna och tingen. Johannes skriver ju redan det i första versen: "Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart skall ske". Men Uppenbarelseboken handlar också om det som redan skett, t.ex. 12:1-12 som man kan referera till Kristi födelse.
Den handlar också om det som är nu. Det är nog så att allt som står där går att referera till det förflutna, till nuet och till framtiden, för så är Guds Ord. Han säger det själv om sig själv: "Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer" (1:8). Så är det eftersom Guds Son som är evig Gud evig och alltid närvarande i sitt eviga nu är Ordet som talar överallt i Bibeln. Detta ord gör Guds eviga frälsning närvarande i nuet, i historien. Den frälsningen är definitiv och fullbordan av allt. Därför går frälsningen in i historien och ger den en mening som alltid har Kristusmysteriet som kärna och som gör att det historiska skeendet är i evigheten. Man kan därför t.ex. säga att Kristus kommer till oss i sin första ankomst i Betlehem vid sin födelse, att han kommer till varje kristen som föds i tron och att han då föds i hennes liv, samt att han kommer vid tidens slut till hela skapelsen en gång för alla.
Det är också möjligt att tolka vissa historiska händelser i ljuset av symbolerna i Uppenbarelseboken. Det gjorde man t.ex. med monstret med de sju huvudena som är "sju berg" i 17:9. Under de första århundradena tolkade man detta som en bild av det romerska riket med sina olika kejsare och de sju bergen som staden Rom är byggd på. Men det betyder inte att man inte kan tolka in andra världsliga imperier under andra tidsepoker i denna bild. Den kan alltså användas på nytt och bli aktuell på nytt, just för att det är Guds levande ord. Jesu ord om att det skall komma falska profeter som skall göra under (Matt 24:24) finns här i symbolisk form (Upp. 13), även hans ord om den yttersta tidens plågor (Matt 24:13-31) finns refererade till som jag förstår det i kapitlen 6-11. Dessa händelser syftar förmodligen först och främst på Romarrikets fall. Rom kommer då att bli en prototyp-symbol för alla Guds fiender. Det kallas också för Babel eftersom Babel var prototypen för Guds fiender i Gamla Testamentet. En del av bilderna är tagna från Gamla Testamentets profetior (Sack 1:8-10; 6:1-3, men de symboliserar också de fyra plågor som profeterna hotade det otrogna Israels folk med, vilda djur, krig, hungersnöd och pest (3 Mos 26:2126; 5 Mos 32:34; Hes 5:17; 14:13-21; och Hes 6:11-12; 7:14-15; 12:16; 33:27). Alltså kan symbolerna användas för att tolka händelser i olika tidsepoker.