(2003-02-13)
Hej jag undrar om allt i bibeln är sant eller omn man skriver som "liknelser"
mvh sofia
Bibeln är ingen naturvetenskaplig uppslagsbok, utan Guds uppenbarelse till människorna. Den är skriven av många olika författare. Där använts bilder, olika former av texter - beskrivningar av händelser, förklaringar, hymner, m.fl. Allting har ett budskap och det är sant. Ett ex: Skapelseberättelsen vill inte förklara HUR världen kom till, utan VARIFRåN den kommer. Gud har skapat den - med eller utan Big bang får naturvetenskapen utforska. Man måste alltså noga se till, vad Bibeln vill säga.
Gamla Testamentet är israeliternas/judarnas trosbekännelse, och Nya Testamentet är de första kristnas vittnesmål om Jesu Kristi budskap och gärning. I det följande syftar jag enbart på Nya Testamentet. Det består av fyra mer eller mindre parallella rapporter, en beskrivning av fornkyrkans liv, ett antal brev och en profetisk skrift. Det är alltså inget sammanhängande verk, skrivet av en författare. Till och med evangelierna var för sig bär tydliga spår av olika stilar - och författare. Det förstår man lätt, när man kommer ihåg, hur evangelierna kommit till. Apostlarna, deras medarbetare och många andra kristna spred Jesu budskap och händelserna ur hans liv muntligen, allt enligt sed och bruk i antiken. Så småningom började man skriva ner och samla enskilda berättelser (perikoper). Man bytte dem med grannförsamlingen, satte dem något så när i historisk ordning, infogade och strök, kort redigerade under c:a 300 år. Visserligen stod det mesta av den nuvarande texten fast i ett ganska tidigt skede, men ändringar och redigeringar förekom rätt länge.
Säger man att Nya Testamentet är de mest bearbetade böckerna (Bibeln=böckerna!), så har man goda skäl för det. De liknar mer litterära lapptäcken än ett enda slipat litterärt verk av en och samma författare. Mer om detta kan man läsa t.ex. i Bokförlaget Libris Bibel 2000' uppslagsdel under "bibeln".
Bibeln och i synnerhet Gamla Testamentet är skrivet av orientaler i en orientalisk miljö. Det har givetvis satt sin prägel på utformningen. Den text som föreligger oss måste alltså tolkas, dvs. låsas upp för oss och överföras till vårt sätt att tänka och förstå. Dettta är just exegetikens uppgift och där har man kommit ganska långt inte minst med stöd av de häpnadsväckande utgrävningarna man gjort de senaste hundra åren.
Orientalen använder många bilder som ändå framför någon sanning. De vill ingalunda ge en naturvetenskaplig förklaring utan snarare en sanning som berör människans liv. T.o.m. vi nyktra nordbor gör ibland så. Ett litet exempel: Hur ofta säger vi inte "Solen gick upp kl. .." Alla vet vi att solen inte alls går upp, utan att jordrationen ger oss intrycket att solen går upp. På liknande sätt med Bibelns många bilder. Beträffande mänsklighetens utveckling efter syndafloden är de ingalunda nödvändigt att anta att alla människor drunknade i floden med undantag av Noa och hans familj. Berättelsen vill klargöra att: syndigt liv leder till katastrof, t.o.m. i naturen; den förvrider Guds ordning. Guds förbarmande räddar människor med god vilja (Noa hade väl också sina brister). Gud ger dem en ny start och sluter ett förbund med dem. Om någon polisrapport i modern bemärkelse hade skrivits såg den kanske ut på följande vis: Flodkatastrof i Mesopotamien (om Afrika, Amerika, Australien, Asien visste man inte), stor förlust av människor, endast få överlevande, hela kulturen i spillror. Landet återkoloniserades av stammar utifrån. Märk väl. Det jag säger är fantasi, som dock knappast strider mot Bibelns budskap. På samma sätt kan man "förstå" många bilder. Var gränsen mellan bild och innehåll går, mäste flitigt studium av exegetiken avgöra. Nu är det väl inte nödvändigt, att var och en först läser många terminer exegetik för att ta till sig Bibelns sanningar. Men i det mån frågor kommer upp borde man söka svar. Utöver de egna studierna, tror vi katoliker, att Kristus själv, Guds son, har givit oss ett instrument att förstå rätt när han lämnade sin fullmakt till apostlarna och Petrus. Det menar vi, när vi talar om kyrkans läroämbete som också kan tolka Bibelns ord.
Något att läsa: Catharina Broomé: Katolicismen, Katolska bokhandelnwww.katolskbokhandel.com