2000-12-04
Som jag sa förra gången jag skrev till dig, så hade jag ett par fler frågor att ställa till dig så de har jag skrivit nedan:
1. Var Jesus Davids son eller inte?
2. Varför sa Jesus att lärjungarna inte skulle till de samariska städerna och predika Guds ord??
3. Jesus sa: ingen född av kvinna har trätt fram som är större än Johannes Döparen? menade han verkligen, som det låter??
(Abraham,Mose och Jesus var väl större eller???)
4. Vilka böner ska man be(morgon,kväll)
5. Hur ber man utan att tänka på en massa annat
, det brukar nämligen hända med mig att medan jag försöker koncentrera mig på att be så kommer det in andra tankar i huvet (finns det någon förklaring till detta) kan det kanske
vara djävulen som försöker hålla mig borta från Gud eller?
6. Hur ber man med hela sitt hjärta???
7. Vilka ställningar kan man be i??? finns det några ställningar som inte passar när man ska be till Gud??
det räcker nog för idag ok......&&&&PER &&&&
GOD BLESS YOU!!!
1. Var Jesus Davids son eller inte?
Av Bibeln framgår det på flera ställen, att Jesus är Davids son.
I Gamla Testamentet knyts hoppet om Messias till kung David.
I Nya Testamentet markeras Jesu ställning som Messias med att kalla honom Davids son. Han föddes i Davids stad Betlehem (Luk 2:4, 11). Jesu släktregister i Matt 1 går via David tillbaka till Abraham (Matt 1).
Jesus erkänns som Davids son av dem som söker hans hjälp. "När Jesus fortsatte därifrån följde två blinda efter och ropade: "Davids son, förbarma dig över oss!" (Matt 9:27). Den blinde mannen utanför Jeriko ropade: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig" (Luk 18:38).
Jesus är alltså Davids son i en vidare mening; avkomma. Den semitiska mentaliteten är annorlunda än vår västerländska. Familjebegreppet är mycket vidare. En bror kan betyda, bror, kusin, brorson. Så är det med son också förmodar jag.
2. Varför sade Jesus att lärjungarna inte skulle till de samariska städerna och predika Guds ord?
Så länge Jesus vandrade omkring här på jorden riktades hans förkunnelse till det utkorade folket. Det var endast i undantagsfall han vände sig till människor som inte tillhörde det judiska folket. Till den kananeiska kvinnan från trakten kring Tyros och Sidon (de icke-judiska trakterna vid Medelhavskusten norr om Galileen) sade Jesus: "Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk". På grund av kvinnans starka tro botade han dock hennes dotter. Samarien var ett icke-judiskt område.
Det var först efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd budskapet skulle föras vidare till de icke judiska folken. Det skedde från och med den första Pingstdagen och den helige Andes utgjutande. Från denna tid skulle missionen föras vidare till alla länder. Anledningen är löftena till Israels folk att en frälsare skulle komma till dem och att alla andra folks skulle bli frälsta genom Gudsfolket. Vad de inte förstod då var att det nya Gudsfolket som Kristus skulle grunda var Kyrkan, hans kropp genom vilken han frälser världen. Kyrkan förvaltar alltså sakramenten och predikar evangeliet genom historien.
Jesus jämför här de två epokerna:
1. Den gammaltestamentliga tiden som är en tid av förberedelse för Messias ankomst som sker under Nya testamentets tid.
2. Den nytestamentliga tiden då Gamla Testamentets profetior uppfylls. Eftersom Gamla Testamentets löften fullbordas i det nya så är det Nya Testamentet slutpunkten för det Gamla och alltså mer, större, fullbordan, perfektion, fulländning, medan det gamla var något som växte mognade, utvecklades och gick från lite till mer och mer, men det mesta mest har vi alltså i det Nya. Ingenstans i det gamla Testamentet har vi en full förståelse av vem Messias skulle vara och vad hans rike skulle innebära. Däremot i det Nya Testamentet är hela sanningen om honom uppenbarad och given till hans lärjungar genom den Helige Ande.
Om man sätter in Johannes Döparen i ett rent mänskligt perspektiv, alltså som en bland dem som är född av kvinna, och jämför honom med de andra som är födda av kvinna så finner man att han är större än alla profeter som var före honom. Det beror på att han är den siste av dem och den som är länken mellan de två testamenten. Han var också den som fick privilegiet att direkt förbereda vägen för Kristus. Mose och profeterna förberedde också vägen men på långt avstånd tidsmässigt. Johannes var Jesus kusin och förberedde folket för att ta emot honom genom det reningsdop han gav. Samma personer som Johannes döpte fick sedan träffa Jesus och flera av dem kom till tro på honom och blev hans lärjungar. Flera av de lärjungar Johannes själv hade lärt upp gick över till Jesus. Dessutom fick Johannes själv döpa Jesus. Det var långt mer än vad profeterna fick göra. "Den minste i himmelriket är större än han" står det sedan i versen du citerar från Matt 11:11. Det betyder att Jesu lärjungar och de kristna är större än han genom att de har fått fullheten av löftena genom dopet i den Helige Ande. Johannes blev inte döpt av Jesus.
4. Vilka böner ska man be (morgon, kväll)?
I Oremus, Katolska Kyrkans bönbok, finns några böner som är lämpliga att be på morgonen och på kvällen. Här ges exempel på några.
Morgonböner:
Varje ny dag och alla dess händelser är en Guds gåva som skall föra oss närmare honom.
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn börjar den nya dagen.
Allt som den för med sig kommer från din hand, o Herre. Du som är Vägen, Sanningen och Livet, välsigna mig. Den som tror på dig lever i evighet.
Min Gud, jag tillber dig. Jag tackar dig för att du har skapat mig och frälst mig genom din nåd och bevarat mig under den gångna natten. Till dig offrar jag min bön, mitt arbete, min glädje och mitt lidande. Låt allt ske enligt din vilja och till ditt förhärligande. Bevara mig från synden och det onda och håll din hand över mig och dem jag har ansvar för, idag och alla dagar. Amen.
Må Fadern, som har skapat mig, välsigna mig.
Må Sonen, som har dött för mig beskydda mig.
Må Anden, som bor i mig, vägleda mig.
Herren välsigne oss och bevare oss för allt ont och före oss till det eviga livet. Amen.
Fader, jag kommer för att göra din vilja.
Mätta oss med din nåd när morgonen gryr.
Må du främja för oss våra händers verk. (Ps 90:14, 17)
Tack, Gud, för nattens vila och för den nya dagen. Tack för livets underbara gåva. Tack för att jag får leva denna dag och vara ditt redskap. Tack för att jag denna dag får vara någon till glädje. Tack för att jag varje dag får lära känna dig allt djupare. Tack för att din gudomliga kärlek omsluter mig. Tack för att jag får ge din kärlek till dem jag möter.
Till skyddsängeln
Du Guds ängel som alltid står inför den heliga Treenigheten, upphör aldrig med din bön för mig, din medtjänare. Du som har blivit satt att vaka över mitt liv, hjälp mig fram till Riket, där jag med dig får sjunga inför den Allrahögste:
Helig, helig, helig är herren Gud Sebaot. Himlarna och jorden är fulla av din härlighet.
Aftonböner
Vid dagens slut tackar vi för dess gåvor och ber honom om vi inte använt dem på rätt sätt. Inför sömnen, som påminner om döden, lämnar vi allt i Guds händer.
Fader, i dina händer lämnar jag min ande.
I frid vill jag lägga mig ned och i frid skall jag somna in, ty du, Herre, låter mig bo avskild och i trygghet.
Bli kvar hos oss, herre, ty det lider mot aftonen och dagen nalkas sitt slut. Bliv kvar hos oss och hela din kyrka. Bli kvar hos oss vid dagens afton, vid livets slut, vid världens afton. Bli kvar hos oss med din nåd och din godhet, med ditt heliga ord och dina sakrament, med din tröst och din välsignelse. Bli kvar hos dem som drabbas av sorgens och ångestens natt, av tvivlets och frestelsens natt, av den bittra dödens natt. Bli kvar hos oss alla i tid och evighet.
Fader, skänk vår kropp och ande vila och vederkvickelse och låt vårt arbete idag bli ett utsäde som mognar till frukt i det eviga livet.
I dina händer, Herre Gud, överlämnar vi oss med kropp och själ, med allt vi är och äger.
I din närvaro nämner vi alla dem vi älskar.
Håll ondskans makter borta från dem och från oss, och låt dina heliga änglar bevara oss i din frid. Amen.
Vaka över oss, herre, himmelske Fader och bevara oss för allt ont, både till kropp och själ. Giv oss nåd att i denna natt vila tryggt under ditt beskärm. och när omsider vår sista afton kommer, låt oss då få insomna i din frid, att vi må uppvakna till din härlighet, genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.
En morgonbön och aftonbön som många kristna ber är tidebönerna, Kyrkans klassiska bön. Laudes ber man om morgonen och Vesper på aftonen.
5. Hur ber man utan att tänka på en massa annat?
Hur ber man med koncentration. är det djävulen som vill få mig att tänka på annat under bönen?
Svårigheten att koncentrera sig i bönen och istället låta tankarna krets kring något helt annat är något alla kristna får kämpa med. Det stämmer att djävulen vill få oss bort från Gud och få oss att sluta be.
Några ord av karmelitprästen Wilfrid Stinissen, som skrivit många böcker om det andliga livet kan säkert vara till hjälp.
I sin skrift "Andens terapi", Libris förlag, skriver han om svårigheter i bönen. "Ingenting är så enkelt som att be - att be är som att andas - och ingenting är heller så svårt därför att vi har blivit så komplicerade". Han talar om att en utveckling måste ske i bönen, som är ett dynamiskt skeende. I början går det bra att möta Gud på det emotionella planet, men så småningom drar sig Gud tillbaka till en djupare nivå, han är inte längre tillgänglig i periferin. Man kan lätt få en känsla att bönen blivit omöjlig. Men bönen är möjlig på ett djupare plan. Man får överlämna sig åt Gud. Det är Gud själv som , till en viss grad, övertar bönen. När någon frågar: "Men vad skall jag göra?" är svaret: "Ingenting! Låt Gud göra! Lär dig att prata och tänka litet mindre, och lyssna lite mer".
När tankspriddheten kommer kan det vara bra att ofta upprepa ett böneord ("Kom, Herre Jesus", "Abba, Fader", "Jesus") för att behålla den medvetna öppenheten för Gud. I bönen är det inte i första hand fråga om koncentration. Koncentration har med huvudet att göra, medan bönen är en hjärtats angelägenhet. Det är hjärtats grundinställning det kommer an på: viljan att stå till Guds förfogande, att låta honom göra vad han vill. Och det han vill är alltid: att älska.
I stället för att låta allt kretsa kring mig själv, får jag låta allt kretsa kring Gud.
Kompletterande svar:
Om tankar kommer upp under bönen är det viktigt att inte bli orolig eller rädd. Det är normalt att de kommer. Vi bär ju på en massa saker i våra minnen och speciellt om de inte är bearbetade eller uppklarade så kommer de lätt upp. Då skall man inte trycka ner dem utan överlämna dem till Jesus. Han botar och helar oss i våra minnen. Att de kommer upp kan var ett tecken på att han vill ta hand om dem, att han vill komma djupare in i vårt inre. Sedan kan man återgå till den bön man började med när man blev avbruten. Om man håller på med inre tyst bön kan det vara bra att ha en Bibel eller en annan andlig bok till hands för att få inspiration för meditationen och den inre bönen. Om man läser en stunds och kommer på något som man upplever som attraktivt att reflektera över kan man i en bedjande attityd fundera på detta. Sedan kan man göra de reflektioner man haft till en dialog med Gud och fråga honom om dem, överlämna sina tankar till honom och be honom lösa, hela genomlysa mm. Om det liksom tänds en inre flamma i själen när man läser en bok eller reflekterar skall man lägga ifrån sig boken eller lämna funderingarna och låta Anden leda ens bön.
6. Hur ber man med hela sitt hjärta?
Frågan hänger samman med förra frågan. Låter jag bli att tänka bara på mig själv och mitt eget och i stället tänker på Gud, kan man mer och mer be av hela sitt hjärta. Det kan då bli som Paulus skriver: Nu lever inte längre jag själv, utan Kristus lever i mig.
7. Vilka ställningar kan man be i?
Finns det några ställningar som inte passar när man ska be till Gud?
I Oremus kan man läsa om olika böneställningar. "Kroppen får inte glömmas bort i bönen. Var och en bör pröva ut den kroppsställning som bäst underlättar den inre samlingen (det är inte nödvändigtvis den bekvämaste) och de åtbörder som är mest tilltalande: sitta, stå, böja sig djupt, lyfta upp händerna, falla på knä, göra korstecknet",