(2005-03-21)
Per Beskow skrev i tidningen Dagen 18 mars under rubrik "Kyrkans lära är viktigare än vad som står i Bibeln":
"I tveksamma fall frågar man inte: "vad står det i Bibeln?" utan "vad är kyrkans lära?" Och kyrkan är här inte bara påven och biskoparna utan det samlade trosmedvetandet hos hela Guds folk under Andens ledning."
Vad menas egentligen?
1. Jag känner till att redaktörerna har rätt att själva välja rubik till debattinlägg. Men är det verkligen kyrkans mening att kyrkans lära är viktigare än bibelordet?
Har inte kyrkan begått ett misstag, om någon kunde visa ett ett tydligt exempel på att kyrkans lära strider mot bibelordet, om detsamma handlar om sådant som Gud har uppenbarat? (Jag bortser då från sådana bibelställen där detsamma bara är ett referat av vad människor har sagt, kanske i trots mot Gud.)
2. Vad menas med "i tveksamma fall"? Ska man inte tolka Bibeln med Bibeln, d v s försöka hitta ett bibelställe som ger ett tydligare svar på frågan? Ska man inte ha uttömt ALLA möjligheter att finna svaret i Bibeln, innan man tillgriper andra metoder?
3. Vad som menas med "det samlade trosmedvetandet" föröstår jag inte. Hur står det i relation till läroämbetet? Finns detnågon pålitlig metod att avgöra vad "det samlade trosmedvetandet" säger?
MVH, Lars
Du aktualiserar en svår och viktig fråga. Vad gäller rubriken i Dagen, är den tillspetsad och leder tydligen till missförstånd.
För att få en grund till problemets lösning följande:
Jesus Kristus, Guds människoblivne son, förkunnade sig själv som världens befrielse från ondskans välde. Han skrev inte någonting och hade inte NT att hänvisa till.
De första lärjungarna förkunnade Jesu budskap likaledes muntligen.
Snart började man dock anteckna enskilda berättelser /perikoper, samlade dem, redigerade dem i något så när historisk ordning, lade till och kastade ut. Denna process av 'kanonbildning' tog c:a 300 år, även om NT's grundlinjer låg fast ganska tidigt.
Vem kontrollerade och styrde denna process? - Hela den växande skaran av ögonvittnen under apostlarnas och deras medarbetares ledning. Denna tro som levde /lever i de kristna kallar katolska kyrkan 'depositum fidei' /"det samlade trosmedvetandet". Källan och garanten för dess sanning är Anden som Kristus har lovat de troende. Detta trosmedvetande kallar kyrkan också 'tradition' som är alltså något helt annat än mänskliga 'traditioner'.
Ställer man problemet vi talar om på sin spets, är det mer korrekt att säga: kyrkans tro grundas på 'traditionen' än på NT. Men givetvis anser kyrkan, att allt väsentligt i Jesu förkunnelse har nedtecknats i NT. Bibelns ord måste alltså tolkas av den levande tron.
Eftersom människor formulerar sin tro på olika sätt, behövs det en auktoritet för en säker tolkning. Denna auktoritet har Kristus givit åt apostlarna och deras efterträdare. Katoliker kallar den 'läroämbetet'.
Så förstår jag även rubriken för Per Beskows inlägg. Till sist är det kyrkans /alla troendes levande tro under den heliga Andens ledning som är vägvisande för kristna.