(2002-07-24)
En släkting, katolik, har nyligen avlidit. Tyvärr har vi inte haft kontakt på många år. Hans närmsta anhöriga tänker nu hålla en "minnesstund" för honom innan kremering. Själva är vi oerhört ledsna att inte en begravningsmässa hålles för honom.
Har detta någon betydelse för själens frälsning? Vi har själva tillägnat en mässa för honom i vår kyrka. är det tillräckligt? Vi vet väldigt lite om hans själsliv. Han är född och uppväxt i ett katolskt land innan han kom till Sverige i 20 års-åldern. Han besökte ej söndagsmässor eller oss veterligen annan kyrklig kontakt.
Gud vare med dig
Bernt
Som du riktigt låter förstå, är det bästa sättet att ta avsked från någon avliden att vända sig till Livets herre i en rekviem- eller begravningsmässa.
Sker inte det av någon anledning, lider den avlidne dock inget avbräck. Guds nåd och barmhärtighet är inte ens bundna till en mässa, även om Kristus själv har givit oss den för att vara oss nära.
Enligt de omständigheter du beskriver, menar jag att ni handlade alldelses rätt i att låta de närmaste bestämma, hur de ville ta avsked. Att ni själva däremot vände er till Herren i era böner i en mässa, är de mesta ni kunde göra. Till slut måste Herren själv göra allting, leda våra böner, förbarmar sig över oss och ge oss det eviga livet. Fortsätt att då och då tänka och be för den avlidne.