2000-06-01
Hej, jag heter Bogna och undrar om du skulle kunna svara på några frågor:
Hur ser barnens gudsbild och "tro" ut i olika åldrar?
Vad framförallt påverkar hur barn bearbetar/besvarar livsåskådnings frågor?
Med vänliga hälsningar Bogna.
Hej Bogna
Det mänskliga perspektivet:
Jag tror inte man kan tala generellt om barns gudsbild och tro, ty det är helt avhängigt av deras uppväxtmiljö, men också av de människor de möter i vissa situationer.
En gemensam nämnare finns dock: en öppenhet inför naturens under, inför det oförklarliga och jag skulle vilja påstå en längtan efter det heliga. De kan ta till sig, "förstå" mycket mer än vad vi tror. Det ger de vuxna en mycket ansvarsfull uppgift: att kunna förklara det oförklarliga, att låta dem uppleva den osynlige barmhärtige Gud som alltid bär oss i alla svårigheter, hans Son som har lovat att vara mitt ibland oss. Barn kan faktiskt ta det till sig och bära det med sig genom livet, även i perioder av tvivel, otro och likgiltighet.
Har man detta som bas kan man sedan svara på alla deras frågor om varför vi lever, varför döden finns, vad händer efter döden, varför finns det lidande, alla dessa frågor om livet som de är mästare på att ställa. Allteftersom de växer upp hjälper det dem att själva bearbeta och besvara dessa frågor. Tyvärr får de ibland en bild av en dömande och straffande Gud vilket påverkar deras eget sätt att vara.
Det övernaturliga perspektivet: Barnet får ju genom dopet sin tro som en ingjuten gåva. Redan som nydöpt har barnet alltså tillgång till gemenskapen med hela treenighetsmysteriet. Det betyder att Gud kan förmedla sin nåd och sina hemligheter som han vill om de vuxna som har ansvar för barnet ger goda förutsättningar för detta. Om Johannes döpare så står det ju att han jublade i den Helige Ande redan vid sjätte graviditetsveckan när Herrens moder hälsade Elisabeth hans mor. Och genom att hans möte med Gud i den Helige Ande fylldes också Elisabeth med helig Ande. (Luk 1:39-56). Det innebär att Gud kan förmedla gemenskapen med sig själv till de minsta barn. Här var förstås förutsättningarna optimala genom de två heliga kvinnornas närvaro och Herren Jesus som verkade med sin Ande från Marias livmoder och hennes hälsning till Elisabeth.
Bibelställen om barns gudsbild och tro: På flera ställen i Bibeln talas det om att barn har tro på Gud men också om att denna tro behöver växa. Tron får inte stanna kvar på barnstadiet hela livet. Barn livnär sig av mjölk, men som vuxen behöver man fast föda:
Hebr 5:13 – 6:1 Den som lever på mjölk är ett spädbarn och kan inte fatta en undervisning om rättfärdighet. Den fasta födan är till för vuxna, för dem som träget har övat upp sina sinnen till att skilja mellan gott och ont.
Låt oss därför inte uppehålla oss vid det man först får lära sig om Kristus utan gå vidare till det som är avsett för vuxna. 1 Petr 2:1 Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. 1 Kor 13:11 När jag var barn, talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.
Tro finns hos barn. Hos dem finns tillit. De litar inte på att de själva klarar av allt utan de behöver hjälp och är beredda att ta emot den. De vuxna behöver omvända sig och bli som barn och lita på att Gud tar hand om dem:
De vuxna får inte hindra barnen från att komma till Jesus utan istället skall de hjälpa barnen att komma närmare Jesus:
Några paragrafer från Katolska Kyrkans katekes som kan belysa din fråga ytterligare:
KKK om Barnen i kyrkan http://www.katoliknu.se/html/kkk_barn.htm