(2002-04-09)
Hej
En katolik som skiljer sig får inte ta nattvard, varför det?
Gäller avtängningen resten av livet?
mvh Anders
Du tar upp en av de svåraste pastorala frågorna i dagens katolska kyrka. Många, inte enbart de drabbade själva, utan också präster och biskopar lider under den. Jag skall försöka klarlägga dilemmat. Den hänger samman med kyrkans trovärdighet mot sitt uppdrag och hennes skyldighet att visa barmhärtighet.
Kristus själv klargör tydligt i Nya Testamentet, att ett äktenskap är ett förbund för livet. Det kan inte upplösas så länge båda parterna lever. En separation, t.o.m. en civil skilsmässa är dock möjlig och ibland nödvändig speciellt med tanke på barnens bästa. ändå är äktenskapet inte upplöst, utan består så länge den andre parten lever.
I vår svåra tid vad gäller mänskliga relationer hamnar också allt fler troende katoliker - ofta helt oförskyllt - i skilsmässans svåra situation, inte sällan med ensamansvar för barnen. Han/hon kan och borde gå till kommunionen (nattvarden) just i ett sådant svårt läge.
Vem kan döma den som då inte orkar bära lasset och gifter om sig? Därmed bryter han/hon sitt bestående äktenskap och ställer sig i motsats till Kristi bud. Han/hon kan då inte vara ett offentligt vittne för Kristi evangelium. Att ta emot kommunionen/nattvarden är en akt av offenttlig trosbekännelse/vittnesbörd. Gör han/hon det ändå, blir det en motsägelse.
Hur skall kyrkan handla gentemot en sådan person som har grundat en ny familj, kanske med nya barn och nytt ansvar, speciellt när en längre tid har gått och personen kanske ångrar sitt steg? Hon kan inte enbart överge det nya anvaret. Hon kan heller inte ta emot kommunionen som offentligt vittnesbörd. Vägra kyrkan att ge kommunionen, är hon trogen sitt uppdrag, men visar ingen barmhärtighet. Tillåter hon kommunionen förråder hon Kristi uppdrag. Vad skall hon göra? En viss öppning ligger i begreppet "offentligt". Om en omgift katolik inte är känd som katolik, kan hans/hennes kommuniongång heller inte bli ett offentligt vittnesmål. är han/hon enbart känd av några få, kan man begära av dem att visa barmhärtighet och vara tyst. Här föreligger alltså ett vitt fält för klokt handlande: Vara trogen Herrens bud och följa det med barmhärtig diskretion och undvika förebråelsen av dubbelmoral.
Du förstår min inledning, att detta område är något av det svåraste i dagens katolska kyrka. Fundera gärna vidare och kom gärna med synpunkter.