Kärleksbudet i islam
11 mars 2006
Fråga
Hej
Finns det något inom islam som säger att man skall be för sina förföljare och fiender, att man skall vända andra kinden till, att man inte skall kasta första stenen om man inte är utan skuld?
Finns det något liknande det kristna kärleksbudkapet, försoning och förlåtelse?
Svar
Hej
Angående kärleksbudskapet:
Det finns inte ett kärleksbud som vi kristna förstår det inom islam för i Koranen finns inte en motsvarande syn på Gud (Allah ) som kärlek som i Nya Testamentet. Detta är något specifikt kristet.
Däremot finns budet om kärlek till andra människor. Men det gäller huvudsakligen gentemot muslimer, inte mot icke-muslimer. Denna syn finns också i Gamla Testamentet där man med "nästan" menade medlemmar av Guds folk; Israel – judar, inte hedningar. Det är Jesus som öppnar frälsningen för hedningarna. T.o.m. för apostlarna var detta något oerhört, något revolutionerande, något nytt.
Detta skriver en muslimsk islamexpert Badru D. Kataregga i boken:
Badru D. Kataregga / David W. Shenk, Islam och kristen tro, Verbum 1980
Mission genom tjänst
Eftersom Islam är det fulländade livsmönstret, utgör tjänandet en ytterligare och viktig del av den islamska missionsuppgiften. Profeten har sagt: "Den är inte en rättrogen, som äter sig mätt medan hans nästa ligger hungrig vid hans sida.1" I det föregående har vi nämnt att om man frikostigt hjälper de fattiga och de utblottade, ger mat till de hungrande och tjänar dem som lider, har man verkligen gjort 'ibada tjänst för Gud, sin religiösa plikt. Den tredje stöttepelaren i Islams religionsutövning, den obligatoriska allmosan, har ålagts muslimerna för att bistå de behövande. Eftersom tjänande är en viktig plikt för muslimer har t ex två islamiska organisationer i Kenya, nämligen the Islamic Foundation (Islamstiftelsen) och The Young Muslim Association (Föreningen för Unga Muslimer), grundat kostnadsfria internatskolor och hem för föräldralösa barn i nordöstra Kenya. Dessa två organisationer utgör blott ett exempel på Islams organiserade hjälpverksamhet i hela världen. Muslimer gör sitt bästa för att fullgöra Ummas missionsuppdrag genom att ställa sig i mänsklighetens
Angående förlåtelse och kärlek till fiender.
Jag bad en god vän Birgitta Gren som studerar islamolgi vid Lunds Universitet om råd.
Svaret nedan är hennes med vissa inlägg av mig vilka är i kursiverad stil:
Det finns i Koranen åtskilliga verser som uppmanar till goda gärningar mot medmänniskor; dock inte lika radikalt som det kristna kärleksbudskapet.
Uppmaningen att ge åt behövande en grundpelare inom islam, finns på många ställen i Koranen (2: 43; 2:110; 2:277; 2:215 etc). Ibland upptages denna "skatt" eller allmosa, zakat, via myndigheterna och har blivit en institution.
Det finns inom islam flera "fromma stiftelser", waqf, som ägnar sig åt karitativ verksamhet, ett arbete som behagar Gud. Det kan gälla sjukhus, skolor, jordbruk eller understöd år mindre bemedlade. I Koranen nämns inget om waqf, men traditionen går tillbaka direkt till Profeten själv och de första kaliferna. De olika rättsskolorna ger reglerna för waqf.
I Koranen uppmanas ofta om förståelse och vänlighet mellan människor. Ett exempel: "Gud befaller att rätt och rättvisa skall råda människor emellan och befaller dem att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste (muslimer alltså, enligt min förklaring ovan), och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt. Han förmanar och varnar er, för att ni skall lägga det på hjärtat." (16:90).
Dessa uppmaningar, koranverser och institutioner måste dock sättas in i kontexten de tillkommit i; nämligen det muslimska samhället; Umma i Medina först och sedan de muslimska kalifaten och ännu senare de moderna muslimska staterna som styrs av islam. Därför innebär "medmänniskor" och "de närmaste" andra muslimer på liknande sätt som ordet "din nästa" och "broder" i Bibelns Gamla Testamente syftar på medlemmar av det egna folket. Viktigt är att inte överföra det västerländska sekulariserade mångreligiösa och mångkulturella samhällets referensramar till dessa muslimska uppmaningar och institutioner alltså. De har sin kontext i ett religiöst enhetssamhälle av tribal (klan-) karaktär.
Hur skall man behandla sina fiender?
2:190: "Kämpa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare."
Man skall gå den ångerfulle till mötes. På flera ställen i Koranen betonas, att Gud är förlåtande då den enskilde ångrar sina synder. Exempel: "De skall inte straffas som visar ånger och blir troende och lever ett rättskaffens liv. I stället för deras dåliga handlingar skall Gud sätta goda handlingar, därför att Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig, och den som ångrar sig och därefter lever rättskaffens, har vänt tillbaka till Gud i sann och uppriktig ånger." (25:70 - 71). I samma sura nämns att den som inte ångrar sig skall straffas på uppståndelsens dag. (övriga exempel på en förlåtande Gud finns i 4:110; 12:98; 23:18; 40:2; 47:19; 64:17 m fl).
Muhammeds fiender är automatiskt islams fiender eftersom Muhammed uppfattade allt han gjorde som gjort för Allahs sak; islams sak. Därför borde den första innebörden av verserna om fienderna ovan gälla islams fiender och de som inte skall "straffas som visar ånger och blir troende och lever ett rättskaffens liv" avser icke muslimer som varit emot islam och ångrat sig. Uttrycket "blir troende" visar att detta är en plausibel innebörd, för vem kan bli troende? - den som inte var det innan. Uttrycket " visar ånger" tillsammans med uttrycket "blir troende" visar att det handlar om en icke troende person som ångrar sin otro. Otro var kanske den främsta orsaken till att islams profet Muhammed uppfattade personer han konfronterades med som fientligt inställda till honom, hans budskap och till Allah.
I sura 111:1 - 3 förbannas Profetens egen farbror och fiende Abu Lahab och dennes hustru. Abu Lahab skall förgås och brinna i en eld som blossar högt.
I detta fall var släktskapen, denna viktiga ingrediens i det tribala samhället, satt åt sidan, och här gällde i stället vedergällning efter oförrätt.
Koranhänvisningar från Bernström, Koranens budskap
Team fråga prästen!
